Fadderbarn
Jag och Anders har just anmält oss för att få ett fadderbarn. Eller tekniskt sett två. Från Gambia. Ett lite äldre så att hon få börja högstadiet och ett yngre så att hon kan börja skolan.
Jag tycker det känns jättebra att vi har tagit det här beslutet. Det känns bra att kunna hjälpa någon som inte har det lika bra ställt som vi har det.
Och nu vet jag att de 1100 kronorna vi betalar per år (för TVÅ barn!!) verkligen kommer att hjälpa dem, eftersom att min lillasyster faktiskt har varit där och sett hur de lever. Jag har också sett bilder på det och det är ingen höjdare.
Det känns seriöst och vi kan även skicka kläder/leksaker/pennor/vad vi vill eftersom vi har deras adress och man får svar ibland också = vi vet att det har kommit fram.
I byn där våra fadderbarn bor, lever det 6000 människor! (stor by?!)
De flesta över 25 år är analfabeter.
Det är självhushåll som gäller och de flesta är jordbrukare.
I skolan så går barnen i skift eftersom de är så många. En del går 08.30-13.00 och andra 14.00-17.00, de byter skift varannan vecka. I grundskolan är det inte alla barn som har läroböcker, skrivmaterial och skolbänk.
Och eftersom jag inte lägger ut bilder på dem så får ni en på Towe!
